© 2018 Frida Braxell

  • Spotify
  • YouTube
  • Facebook
  • Instagram

OM

Ovanför pianot i vardagsrummet hängde en tavla, målad av pappas morfar. Motivet var en gammal stenbro som ledde över ett forsande vattendrag i skogen. Ett vackert motiv som hade element av både ljus och mörker, både dyster och livfull. Frida, 9 år, tittade ofta upp mot bilden medan hon spelade. Helst skulle musiken ha samma blandning av ljus och mörker som bilden. Kanske kände hon igen sig i tavlan, kanske kände hon på sig att den på många sätt var lika kluven mellan ljus och mörker som hennes eget liv skulle bli. 

 

I det gula radhuset i Tuve, Göteborg, bodde Frida med mamma, pappa, sin två år yngre bror och nio år yngre syster. Det var en helt vanlig familj i hennes ögon, men säkerligen inte i andras. Båda syskonen hade funktionshinder som krävde mycket hjälp, de hade svårt att röra sig och pratade bara med hjälp av teckenspråk. Hemmet var fullt av kreativitet, pappa snickrade, mamma målade och skulpterade och detsamma gjorde syskonen. Ur högtalaren i köket strömmade musik av  Lisa Ekdahl, Abba, Ted Gärdestad, Kristina från Duvemåla, Evert Taube, körer och klassisk musik. Frida älskade allt hon hörde och lyssnade noggrant på historierna i texterna. 

Frida spelade piano och sjöng. Hon hade alltid nya idéer till låtar i huvudet och skrev när hon fick inspiration eller bara behövde sysselsättning. Ibland skrev hon vid pianot och ibland genom att sjunga melodier tyst för sig själv. Under långa bilresor blev det alltid till minst en ny textrad. 

 

När Frida var tretton år blev hennes mamma sjuk i cancer. Behandlignen tog ett år och under den tiden var Frida extra aktiv i hemmet och hjälpte sin pappa med syskonen. 

 

Sommaren 2008 blev hon ombedd att spela på morfars 75-årskalas. Frida tackade glatt ja men det fanns ett problem. Festlokalen hade inget piano. Det fanns bara en sak att göra, lära sig att spela gitarr. De närmaste fyra veckorna satt hon varje dag med mammas nylonsträngade gitarr och övade. Tillslut hade hon lärt sig tre sånger och de spelade hon på kalaset. Efter det lade hon aldrig ner gitarren igen. Snart köpte hon sin första gitarr och den hade hon med sig under inspelningen av debutplattan "Fattiga Riddare" år  2011.

 

2013 kom det tunga beskedet att Fridas mamma åter igen hade drabbats av cancer. För Frida var prioriteringarna självklara så den närmaste tiden ägnade hon åt att hjälpa till på hemmaplan. Det var ett tidskrävande jobb så förutom universitetsstudierna hann hon inte med mycket annat. Vänner, musikdrömmar och framtidsplaner fick vänta. För att sätta guldkant på tillvaron lagade hon extra goda matlådor att ta med till skolan och när hon hade avslutat kvällens pass hos familjen tog hon ett varv på Ica maxi (som var den enda affären med öppettider efter kl.22) Där köpte hon lite frukt och mörk choklad att skämma bort sig med framför någon av favoritserierna under kvällen. Så såg dagarna ut under ett och ett halvt år innan familjen fick hjälp utifrån som lättade på arbetsbördan något. Då fick Frida lite mer utrymme för musiken och år 2015 släpptes albumet "Försök igen när det blir vår" I det skrev Frida bland annat om sorgen över mammas sjukdom som inte verkade ge med sig.

 

2017 fick Frida frågan om att skriva Scouternas officiella låt till det fjärde största lägret i Sverige någonsin, Jamboreee 17. Producent för inspelningen var Nicklas Thelin som hade spelat gitarr med Frida vid några tillfällen tidigare. När de ändå var i studion passade de på att göra ytterligare några inspelningar, bland annat låten Dagarna vi minns. Samarbetet med Nicklas fungerade så bra att de bestämde sig för att fortsätta att jobba tillsammans. Frida skrev nya låtar, den här gången var temat tydligt, ärlighet och hennes eget liv. 

 

Det blev höst och trots att nya låtar var på gång var Frida inte säker på att hon skulle kunna lägga den energin på ny musik som hon önskade. Mamma var fortfarande dålig och så länge det var så ville Frida vara hos henne så mycket hon kunde. Under vintern blev hon ännu sämre och en vecka in i 2018 stod det klart att hon inte hade lång tid kvar. Redan dagen efter lades hon in på hospice i Göteborg och Frida tog beslutet att bo kvar där under hela vistelsen. Hon fick lakan till bäddsoffan i rummet och stannade där i åtta dagar tills mamma somnade in. 

 

Förlusten innebar en stor sorg men också en lättnad, oron släppte och för första gången på många år såg Frida möjligheten att ge sig själv och musiken en ärlig chans. Våren 2018 tog Frida plats i studion för att spela in musiken som släpps nu i höst. De nya låtarna är ärligare än någonsin, hon har mycket att berätta och den här gången gör hon det fullt ut. Texterna har många lager och varje låt har element av både ljus och mörker, precis som tavlan med stenbron över pianot

 och precis som hennes eget liv. Dystert och vackert på samma gång berättar hon om ensamheten, friheten, sorgen, döden, om livet och ångesten och om att se ljuset på andra sidan.